Julafton.com

Det var en gång en liten flicka som älskade sin mormor över allt annat här i världen.

En dag höll den kärleken på att ta slut.

Det hände en julafton, när mormor frågade:

- Du följer väl med till julottan i morgon och hör på de vackra julpsalmerna?

- Dom har jag ju hört på varuhuset, sa den lilla flickan.

Det blev alldeles tyst en lång, lång stund. Sen sa mormor:
- Vi går till julottan i morgon i alla fall. Jag väcker dig tidigt; klockan fem.

Nästa morgon, på väg mot kyrkan, när mormor och hennes älskade barnbarn vandrade i mörkret, berättade mormor för flickan om julen.

Hon berättade att det är mycket traditioner kring julen och att ordet tradition betyder att något förs vidare genom generationer; från föräldrar till barn och till deras barn och till deras barn …

- Du mormor, sa den lilla flickan, varför stavas Tomten med stort T i början, precis som man stavar Gud med stort G?

Mormor berättade, att Tomten för mycket länge sedan var en gud, en av andra gudar här uppe i vårt kalla Norden.

- Tomten är äldre än Jesus; han fanns innan Jesus föddes. Tomten var en gud som vaktade över husen där människorna och djuren bodde. Han vaktade över tomten.

Mormor trodde på Tomten, för när hon var liten hade hon sett en.

Det hade hänt en julaftons dag när hon hade tittat ut genom fönstret.

Det hade varit slaskväder den dagen och utanför på gårdsplanen där hon bodde hade det bildats stora vattenpölar. All snö som kommit den vintern var nästan försvunnen.

Mormor minns att hon hade funderat över det där med vädret där hon satt framför fönstret och tittade ut.

Det verkade inte bli någon bra jul, tänkte hon. Nästan ingen snö och alla var så upptagna hela tiden. Ingen hade tid för henne. Alla bara sprang omkring och stökade och mamma bara lagade mat. Hela dagen!

Då hände det!

Där ute står Tomten!

Han har fått syn på grötfatet som någon ställt ut på morgonen. Fatet står på marken framför en liten lucka i ladugårdsväggen.

I den luckan brukar gårdens katt gå ut och in.

DÄR STÅR TOMTEN!

Så liten att han inte orkar flytta grötskålen. Men det vill han tydligen väldigt gärna, för han släpar och drar. Till slut glider skålen lite grann i snöslasket, men – när han äntligen får fram den till luckan går den inte in! Skålen går sönder och gröten faller ut i leran.

Tomten kliar sig bedrövat i skägget en stund, sen ger han upp och försvinner in i luckan …

Mormor berättade för flickan att hon hade sprungit raka vägen in till sin mamma för att berätta vad hon sett, men mamman höll på med julmaten och lyssnade inte ordentligt på sin flicka. Då hade mormor sprungit vidare till sin pappa.

Han bara log, när hon berättade vad hon sett.
- Du skojar du, skrattade han sen.

DÅ hade mormor blivit arg och sprungit upp till sin mormor som bodde på övervåningen.

Hon var också upptagen, men gjorde sig tid i alla fall och kramade om sitt barnbarn som nu slängde sig i hennes armar.

- Äntligen fick jag berätta vad jag hade sett, sa mormor. Det kändes bra.

Mormor berättade också om andra ting under deras promenad till julottan. Om Staffan Stalledräng till exempel, han som blev ett helgon. Staffan hette i verkligheten Stefanus.

Många tyckte så illa om vad han sade och tyckte och trodde på att han blev fängslad och stenad. Det var inte ovanligt att man kastade sten på fångar på den tiden.

- Vad är ett helgon, frågade den lilla flickan.

- Det är en person som blir uppskattad efter att den personen har dött, sa mormor.

- Då får den personen kallas helgon och ett helgon är också någon som människor kan be till. Som Jesus mamma Maria. Henne ber katolikerna till.

- I en kyrka här i Sverige finns den första bilden av Stefanus och på den kan man se att han rider på en häst. Så blev han kanske kallad Staffan Stalledräng?

- Det är roligt när du berättar, sa flickan. Nu har du berättat om Staffan Stalledräng och om Tomten. Hinner du något mera innan vi är framme vid kyrkan?

- Vad vill du höra då, sa mormor.

- Jag vill höra om när Jesus föddes, sa den lilla flickan.

Och mormor började berätta igen:

- För mycket, mycket länge sedan trodde människorna att Jesus kom till jorden den 25 december. Senare trodde man att det var den 2 april, den 19 april och den 20 maj.

- Vilken tur att vi firar hans födelse på vintern, när det är som mörkast ute, sa den lilla flickan. Berätta mera!

- I dag vet man säkert att år 4 före vår tideräknings början dog en kung som hette Herodes. Och man vet att år 7 före Kristus sammanstrålade två planeter som heter Jupiter och Venus på våren.

Man vet också att om Jupiter och Saturnus strålade samtidigt i Fiskarnas stjärnbild, så trodde man på den tiden, att då skulle den yttersta tidens härskare födas.

Man vet också att Kejsar Augustus bestämde i ett land som heter Italien och i det land som Jesus föddes.

Kung Herodes var rädd för att det skulle födas en ny kung som skulle ta makten från honom. I panik gav han order om att hundratals gossebarn skulle dödas.

- Usch, så hemskt, sa den lilla flickan.

- Ja, sa mormor, det var hemskt.

- Hur gick det sen då, sa flickan.

- Jo, Jesus föddes i Betlehem vet du väl, sa mormor. Och hans historia har du ju läst om i skolan.

- Ja, lite, sa flickan. Men vi får läsa mer efter jul, sa fröken.

- Det är bra det, sa mormor. Det är mycket spännande att läsa om det som varit.

- Vad skulle vi annars läsa om, sa den lilla flickan, framtiden har ju inte varit än.

- Du är en klok flicka, du Maria, sa mormor.

På nära håll såg de nu facklorna brinna utanför kyrkan. Det var så vackert.

Det hade blivit kallare och det skulle bli skönt med kyrkans värme och de vackra julpsalmerna.

God Jul önskar
Monika

Snön låg gnistrande vit på marken och det var en stjärnklar midvinterkväll.
Det knarrade när tomten kom gående på stigen till sin stuga djupt inne i skogen. Han var gammal och hade långt grått skägg och röda kläder på sig. På
huvudet hade han en röd luva. Han höll i en stor säck. Det rörde sig i säcken och det hördes dämpade rop på hjälp.

– Tyst! röt tomten.
Då blev det tyst. Tomten öppnade dörren till sin stuga. Han ställde ner säcken, knöt upp den och där satt två små barn. En flicka och en pojke. De
var inte mer än fyra fem år. De satt tätt ihop och hade en skräckslagen blick i ögonen. Flickan hade en grön klänning på sig och guldgult lockigt
hår hängde ner över axlarna. Pojken hade en grå stickad tröja och svarta kläder på sig. Han hade brunt kort hår.

– Varför tog du oss? frågade flickan plötsligt.

Tomten hade satt sig i en fåtölj framför brasan som sprakade hem trevligt.
– För att jag vill ha mer tomtenissar och de måste ju vara små så att barn, ja barn är ju små, sa tomten. Och nu tänker jag behålla er här och göra er till tomtenissar.

– Men vi vill inte vara tomtenissar, sa flickan.

– Det struntar jag i, sa tomten. När jag väl har förtrollat er till tomtenissar vill ni stanna här för evigt. Tro mig. Så skrattade han rått, tog barnen och låste in dem i ett kallt och mörkt rum.

På morgonen tog tomten på sig sina skor och sin rock och gick ut.
”Jag behöver mer barn”, tänkte tomten för sig själv när han gick på stigen som ledde från hans stuga till stora vägen.
När han kom fram till vägen såg han sig omkring ifall det skulle finnas några barn som var ute och lekte. Men det var helt öde. Inga skratt eller skrik. Tomten började sakta gå åt det håll som den lilla byn låg. Stora granskogar låg på båda sidor av vägen. En hästsläde med bjällror hördes långt bort.

Han kom fram till en stuga som låg i utkanten av byn. En rökslinga steg sakta upp ur skorstenen och det lyste i fönstren. En liten pojke kom springande ut ur huset fullt påklädd och med en röd kälke efter sig. Tomten såg honom och tänkte att han skulle vara bra att ha som tomtenisse.

Pojken såg tomten och ropade:
– Hej Jultomten!
- Hej lilla barn, sa tomten.
Pojken sprang fram till tomten.
– Vet du vad jag önskar mig? frågade pojken.
– Nej, svarade tomten.
- Jo, jag önskar mig en leksaksbil och ett leksaksflygplan, sa pojken.
– Jaha, sa tomten. Du, jag vet, du kanske vill följa med mig hem och se på alla leksaker jag har?
– Ja! sade pojken. Det vill jag gärna.
Och så följde han med tomten.

När de kom in i stugan pekade tomten på en dörr och sa att pojken skulle gå in där för att där fanns alla leksakerna. Det gjorde pojken. Men då stängde tomten dörren och låste den bakom pojken. Det var samma rum som flickan och pojken var i.

– Vad bra, sa tomten. Nu har jag ett barn till.
Och så höll han på i många år ända tills en dag då en man fick se tomten komma gående till sin stuga med säcken på ryggen. Mannen såg att det rörde sig i säcken och det hördes små rop på hjälp. Mannen gick fram till tomten, som såg väldigt överraskad ut, och frågade vad han hade i säcken.
Tomten svarade inte, och då slet mannen från honom säcken och öppnade den.

Där satt ett litet barn inte mer än fyra fem år.
– Jaså, sa mannen. Det är Du som rövar bort våra barn.
– Ja, sa tomten argt.
– Varför det? frågade mannen.
– Jo för att…, började tomten tveksamt. Jo för att jag är så gammal och orkar inte lämna ut alla julklappar själv, utan behöver hjälp. Och jag hade bara fyra tomtenissar, så jag behövde flera.
– Men vart är alla barn? frågade mannen.
– De är i min stuga, sa tomten, jag förtrollade dem till tomtenissar.
– De har inte växt, men äldre har ju en del blivit eftersom jag tog några för fem år sedan. Men jag lovar att ställa allting till rätta igen. Och sedan den dagen tog han aldrig ett barn mer utan en del föräldrar hjälpte till med julklapparna. Och det tyckte dom bara var roligt.

Av Elin Carlsson, Hagfors, Värmland