Det var en gång en liten flicka som älskade sin mormor över allt annat här i världen.

En dag höll den kärleken på att ta slut.

Det hände en julafton, när mormor frågade:

- Du följer väl med till julottan i morgon och hör på de vackra julpsalmerna?

- Dom har jag ju hört på varuhuset, sa den lilla flickan.

Det blev alldeles tyst en lång, lång stund. Sen sa mormor:
- Vi går till julottan i morgon i alla fall. Jag väcker dig tidigt; klockan fem.

Nästa morgon, på väg mot kyrkan, när mormor och hennes älskade barnbarn vandrade i mörkret, berättade mormor för flickan om julen.

Hon berättade att det är mycket traditioner kring julen och att ordet tradition betyder att något förs vidare genom generationer; från föräldrar till barn och till deras barn och till deras barn …

- Du mormor, sa den lilla flickan, varför stavas Tomten med stort T i början, precis som man stavar Gud med stort G?

Mormor berättade, att Tomten för mycket länge sedan var en gud, en av andra gudar här uppe i vårt kalla Norden.

- Tomten är äldre än Jesus; han fanns innan Jesus föddes. Tomten var en gud som vaktade över husen där människorna och djuren bodde. Han vaktade över tomten.

Mormor trodde på Tomten, för när hon var liten hade hon sett en.

Det hade hänt en julaftons dag när hon hade tittat ut genom fönstret.

Det hade varit slaskväder den dagen och utanför på gårdsplanen där hon bodde hade det bildats stora vattenpölar. All snö som kommit den vintern var nästan försvunnen.

Mormor minns att hon hade funderat över det där med vädret där hon satt framför fönstret och tittade ut.

Det verkade inte bli någon bra jul, tänkte hon. Nästan ingen snö och alla var så upptagna hela tiden. Ingen hade tid för henne. Alla bara sprang omkring och stökade och mamma bara lagade mat. Hela dagen!

Då hände det!

Där ute står Tomten!

Han har fått syn på grötfatet som någon ställt ut på morgonen. Fatet står på marken framför en liten lucka i ladugårdsväggen.

I den luckan brukar gårdens katt gå ut och in.

DÄR STÅR TOMTEN!

Så liten att han inte orkar flytta grötskålen. Men det vill han tydligen väldigt gärna, för han släpar och drar. Till slut glider skålen lite grann i snöslasket, men – när han äntligen får fram den till luckan går den inte in! Skålen går sönder och gröten faller ut i leran.

Tomten kliar sig bedrövat i skägget en stund, sen ger han upp och försvinner in i luckan …

Mormor berättade för flickan att hon hade sprungit raka vägen in till sin mamma för att berätta vad hon sett, men mamman höll på med julmaten och lyssnade inte ordentligt på sin flicka. Då hade mormor sprungit vidare till sin pappa.

Han bara log, när hon berättade vad hon sett.
- Du skojar du, skrattade han sen.

DÅ hade mormor blivit arg och sprungit upp till sin mormor som bodde på övervåningen.

Hon var också upptagen, men gjorde sig tid i alla fall och kramade om sitt barnbarn som nu slängde sig i hennes armar.

- Äntligen fick jag berätta vad jag hade sett, sa mormor. Det kändes bra.

Mormor berättade också om andra ting under deras promenad till julottan. Om Staffan Stalledräng till exempel, han som blev ett helgon. Staffan hette i verkligheten Stefanus.

Många tyckte så illa om vad han sade och tyckte och trodde på att han blev fängslad och stenad. Det var inte ovanligt att man kastade sten på fångar på den tiden.

- Vad är ett helgon, frågade den lilla flickan.

- Det är en person som blir uppskattad efter att den personen har dött, sa mormor.

- Då får den personen kallas helgon och ett helgon är också någon som människor kan be till. Som Jesus mamma Maria. Henne ber katolikerna till.

- I en kyrka här i Sverige finns den första bilden av Stefanus och på den kan man se att han rider på en häst. Så blev han kanske kallad Staffan Stalledräng?

- Det är roligt när du berättar, sa flickan. Nu har du berättat om Staffan Stalledräng och om Tomten. Hinner du något mera innan vi är framme vid kyrkan?

- Vad vill du höra då, sa mormor.

- Jag vill höra om när Jesus föddes, sa den lilla flickan.

Och mormor började berätta igen:

- För mycket, mycket länge sedan trodde människorna att Jesus kom till jorden den 25 december. Senare trodde man att det var den 2 april, den 19 april och den 20 maj.

- Vilken tur att vi firar hans födelse på vintern, när det är som mörkast ute, sa den lilla flickan. Berätta mera!

- I dag vet man säkert att år 4 före vår tideräknings början dog en kung som hette Herodes. Och man vet att år 7 före Kristus sammanstrålade två planeter som heter Jupiter och Venus på våren.

Man vet också att om Jupiter och Saturnus strålade samtidigt i Fiskarnas stjärnbild, så trodde man på den tiden, att då skulle den yttersta tidens härskare födas.

Man vet också att Kejsar Augustus bestämde i ett land som heter Italien och i det land som Jesus föddes.

Kung Herodes var rädd för att det skulle födas en ny kung som skulle ta makten från honom. I panik gav han order om att hundratals gossebarn skulle dödas.

- Usch, så hemskt, sa den lilla flickan.

- Ja, sa mormor, det var hemskt.

- Hur gick det sen då, sa flickan.

- Jo, Jesus föddes i Betlehem vet du väl, sa mormor. Och hans historia har du ju läst om i skolan.

- Ja, lite, sa flickan. Men vi får läsa mer efter jul, sa fröken.

- Det är bra det, sa mormor. Det är mycket spännande att läsa om det som varit.

- Vad skulle vi annars läsa om, sa den lilla flickan, framtiden har ju inte varit än.

- Du är en klok flicka, du Maria, sa mormor.

På nära håll såg de nu facklorna brinna utanför kyrkan. Det var så vackert.

Det hade blivit kallare och det skulle bli skönt med kyrkans värme och de vackra julpsalmerna.

God Jul önskar
Monika