Klockan 06.00 och jag ligger fortfarande med fötterna i halmen, de ä la klart!
Hur kunde jag! Tomten! Försova mig på självaste julafton, måste lösa detta, -humm… vilka länder är oviktiga? Norge så klart och USA och i Ryssland tror de inte ens på mig! Efter en stunds funderingar kom tomten fram till att det enda landet som invånarna trodde på tomten var Sverige! Så han beslöt sig för att bara dela ut julklappar i Sverige.
(10 minuter senare.)
-VEM FAN HAR BJUDIT RENARNA PÅ GLÖGG?!
Tomtefar är måttligt road av att ha 16 aspackade renar framför sig!
Men han har inget val, han måste ju dela ut klapparna till alla barnen!
-Rena ”fjortisfyllan”, klockan är inte mer än 10.00 och du spyr som en renkalv!
Tomtefar önskar nu att han inte vaknat över huvudtaget! Men med reducerat antal renar fortsätter han sin resa.
17.00. -Humm Tidaholm en lugn liten småstad, skönt att slippa storstaden och dess trafik!
Men vad inte Tomtefar ser är den 8 meter långa amerikanska raggarbilen som dyker upp bakom honom, Tomtefar hinner inte reagera, och innan han vet ordet av sitter han som ett klistermärke på motorhuven brevid den handmålade sydstats flaggan!
Skrivet av Simon Turesson
Historien om den svenska Jultomten är en underlig men intressant historia med rötter mycket långt tillbaka i den svenska folktron. Den moderna svenska Jultomten tillkom under andra halvan av 18oo-talet när den berömda svenska konstnärinnan Jenny Nyström tecknade en ny sorts tomte vilken var en kombination av det givmilda helgonet Sankt Nikolaus och den gamla svenska tomten.
Men låt oss starta från början…. I gamla tider var det en allmän föreställning att varje gård hade sin osynliga skyddsande. Han kallades tomte då han höll till på gårdarna där han hade sin makt. Det finns berättelser om hur han omärkligt arbetade för gårdens välstånd. Men det gällde för gårdens folk att hålla sig väl med honom. Han var lättretad och tålde inte skämt. Om han blev förolämpad kunde han sluta att hjälpa till med skörden och han kunde på många sätt dra olyckor över gården.
Tomten var också mycket rättvis både mot människor och djur. Att låta ett djur eller en dräng arbeta för hårt innebar att man riskerade gårdens välstånd. Speciellt hästen var tomtens favoritdjur. För att hålla sig väl med tomten satte man ut mat. Särskilt på julafton var detta viktigt. Då gav man tomten en stor skål gröt med smör i. För att kunna äta måste han dessutom ha en sked av trä. Skeden fick absolut inte vara av järn då tomten avskydde metaller.
Den gamla svenska tomten delade inte ut julklappar. På julen skulle han ha gåvor istället. Han sysslade med mycket viktigare saker än att springa omkring med gåvor i en säck. Det finns de som hade sett tomten och kunde berätta att han var liten till växten som ett barn med ansikte som en gammal man med vitt eller grått skägg. Han var klädd i röd eller grön dräkt och gärna en röd toppluva. Denna urgamla gestalt ur svensk folktro fick en egendomlig modernisering under 1800-talet. Den hemlighetsfulle och oberäknelige gårdstomten blev då till den moderna glada jultomten. Jenny Nyström tecknade då en oerhörd mängd bilder av en försvenskad Sankt Nikolaus, vilka spreds via vykort och jultidningar.Den nya tomten blev en mycket god man med andra traditioner som till exempel att dela ut julklappar till barnen.
Skrivet av Susanne Karlsson
Senaste kommentarer