Snön låg gnistrande vit på marken och det var en stjärnklar midvinterkväll.
Det knarrade när tomten kom gående på stigen till sin stuga djupt inne i skogen. Han var gammal och hade långt grått skägg och röda kläder på sig. På
huvudet hade han en röd luva. Han höll i en stor säck. Det rörde sig i säcken och det hördes dämpade rop på hjälp.

– Tyst! röt tomten.
Då blev det tyst. Tomten öppnade dörren till sin stuga. Han ställde ner säcken, knöt upp den och där satt två små barn. En flicka och en pojke. De
var inte mer än fyra fem år. De satt tätt ihop och hade en skräckslagen blick i ögonen. Flickan hade en grön klänning på sig och guldgult lockigt
hår hängde ner över axlarna. Pojken hade en grå stickad tröja och svarta kläder på sig. Han hade brunt kort hår.

– Varför tog du oss? frågade flickan plötsligt.

Tomten hade satt sig i en fåtölj framför brasan som sprakade hem trevligt.
– För att jag vill ha mer tomtenissar och de måste ju vara små så att barn, ja barn är ju små, sa tomten. Och nu tänker jag behålla er här och göra er till tomtenissar.

– Men vi vill inte vara tomtenissar, sa flickan.

– Det struntar jag i, sa tomten. När jag väl har förtrollat er till tomtenissar vill ni stanna här för evigt. Tro mig. Så skrattade han rått, tog barnen och låste in dem i ett kallt och mörkt rum.

På morgonen tog tomten på sig sina skor och sin rock och gick ut.
”Jag behöver mer barn”, tänkte tomten för sig själv när han gick på stigen som ledde från hans stuga till stora vägen.
När han kom fram till vägen såg han sig omkring ifall det skulle finnas några barn som var ute och lekte. Men det var helt öde. Inga skratt eller skrik. Tomten började sakta gå åt det håll som den lilla byn låg. Stora granskogar låg på båda sidor av vägen. En hästsläde med bjällror hördes långt bort.

Han kom fram till en stuga som låg i utkanten av byn. En rökslinga steg sakta upp ur skorstenen och det lyste i fönstren. En liten pojke kom springande ut ur huset fullt påklädd och med en röd kälke efter sig. Tomten såg honom och tänkte att han skulle vara bra att ha som tomtenisse.

Pojken såg tomten och ropade:
– Hej Jultomten!
- Hej lilla barn, sa tomten.
Pojken sprang fram till tomten.
– Vet du vad jag önskar mig? frågade pojken.
– Nej, svarade tomten.
- Jo, jag önskar mig en leksaksbil och ett leksaksflygplan, sa pojken.
– Jaha, sa tomten. Du, jag vet, du kanske vill följa med mig hem och se på alla leksaker jag har?
– Ja! sade pojken. Det vill jag gärna.
Och så följde han med tomten.

När de kom in i stugan pekade tomten på en dörr och sa att pojken skulle gå in där för att där fanns alla leksakerna. Det gjorde pojken. Men då stängde tomten dörren och låste den bakom pojken. Det var samma rum som flickan och pojken var i.

– Vad bra, sa tomten. Nu har jag ett barn till.
Och så höll han på i många år ända tills en dag då en man fick se tomten komma gående till sin stuga med säcken på ryggen. Mannen såg att det rörde sig i säcken och det hördes små rop på hjälp. Mannen gick fram till tomten, som såg väldigt överraskad ut, och frågade vad han hade i säcken.
Tomten svarade inte, och då slet mannen från honom säcken och öppnade den.

Där satt ett litet barn inte mer än fyra fem år.
– Jaså, sa mannen. Det är Du som rövar bort våra barn.
– Ja, sa tomten argt.
– Varför det? frågade mannen.
– Jo för att…, började tomten tveksamt. Jo för att jag är så gammal och orkar inte lämna ut alla julklappar själv, utan behöver hjälp. Och jag hade bara fyra tomtenissar, så jag behövde flera.
– Men vart är alla barn? frågade mannen.
– De är i min stuga, sa tomten, jag förtrollade dem till tomtenissar.
– De har inte växt, men äldre har ju en del blivit eftersom jag tog några för fem år sedan. Men jag lovar att ställa allting till rätta igen. Och sedan den dagen tog han aldrig ett barn mer utan en del föräldrar hjälpte till med julklapparna. Och det tyckte dom bara var roligt.

Av Elin Carlsson, Hagfors, Värmland